Do talk about, but not all of this and not in this order

present crew
Group vs Individual
Large dimensions and weights, beyond manual control
currents, and wind patterns, experiencing and understanding weather, coriolis effect
baking at sea
stars
kap verde
ascension
salvador, fiesta do bonfim
private tutoring, kids onboard
christmas at sea
empty horizon, five boat meets total (and a shark)
taking pictures
hygiene, and the pervasive sea salt cover, bad hair days
navigation and connecting to the internet
blogging
oceansearch, tracker with updates

Jag har ett par stories om och kring klimatdatamätningarna som jag ännu inte skrivit ned. Kanske får de ta plats i den kommande boken, som ‘original content’, eller så skriver jag ned dem här. Vi vår se.

Men nu är jag hemma och har väl andra stories att berätta, om den värld jag nu är och lever i. Tror jag. Stories är viktiga. De är allt. Detta återupptäckte jag genom mitt lilla skrivande här på surdegsresa-bloggen under de två månader som senast gick. Det är min ambition att fortsätta skriva, att fortsätta berätta, för det är viktigt att berätta. Berättandet är fundamentalt. Jag talade med kollegan och skribenten Janne om detta i morse till frukost. Sedan…

som av en händelse har vi på scen idag, på Vinnovas konferens här på Djurönäset, en socialantropolog som hjälper oss att hitta de berättelser som ska hjälpa oss att förstå vilka vi är och förklara för er andra varför vi finns. Hm. Lite flummigt, än så länge, men inspirerande, och inte tu tal om att berättelser är viktiga för allt och alla.

Jag får anledning att fortsätta skriva. Kanske inte här. Kanske rent av direkt på Vinnovas hemsida (som föreläsaren precis föreslår), berättelser som legitimerar, förklarar, ger kött och blod till vilka vi är, vad vi gör, vilken vår uppgift är, hur vi gör skillnad.

Stories and sensors är mer av en vision än en verklighet i Oceansearch än så länge. Men visionen är uttalad, och det är en start. En bra start. Berättelser skapar engagemang och utan engagemang händer ingenting. Det är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att fler ska engagera sig i hur haven mår, hur de påverkar våra klimatmodeller. etc. Idag uttalar Vinnova, åtminstone på insidan, sig för stories. Vi ska grupparbeta om vilka dessa är. Jag har ett par att bidraga med. Var de nedtecknas och hur min organisation väljer att använda dem återstår att se. Stories är viktiga för innovation, för värdeskapane i Sverige, för att både legitimera oss, och för att föra själva ‘innovationssystemarbetet’ framåt i sak.Tror jag.

Funderar vidare – medan vi grupparbetar här på Djurönäset, en underbart vacker vintermorgon i januari 2012.

det är lättare att animera knopar än att animera väder. eller?

Ascension blev viktigt en gång kring förrförra sekelskiftet, som landning och -kontroll för undervattenstelegrafkablar. Men det är en svunnen tid nu, som framgår tydligt av denna Google Maps-karta över världens undervattenskablar

WordPress analyserar min text med ‘Zemanta’ och föreslår helt hopplösa taggar:

• Sweden
• Viktor & Rolf
• Bruce Springsteen
• European Union
• Vladimir Putin
• Fidesz
• Neil Diamond
• Ólöf Arnalds

Sedan, en av de sista inspelningarna på väg mot Ascension:

AudioBoo begränsar mina uppladdningar till 5 minuter (ovan 2!) innan de kräver betalt konto, och då jag inte ens har en fungerande mik får detta steg avvakta.

I taket i ett av rummen vid sidan om själva kyrkorummet hängde det reservdelar i taket. Mänskliga reservdelar. Eller proteser. Eller. De såg ihåliga ut? Makabert. Offer? Vet inte.

Inte kan man använda dessa för att reparera människor, nej. Reparera. Eller kassera och köpa nytt? Det beror ju så på. Helst vill man reparera och köra vidare. Men det är inte alltid det går, för alla. Och, ska det gå sönder så ska det helst gå sönder totalt så att det inte finns något ‘restvärde’ i det man slänger? Mina in-ear-lurar har fallerat på precis det sättet under resan, fortsatt att ge mig lite ljud i alla fall även om ena örat slutat ge ljud, miken slutat spela in, sladdfjärren gett upp och själva kontakten börjat glappa. Nu kan jag släppa dem i en soptunna (håller de hjälpligt till Arlanda?) och inte känna att jag förspiller en eller annan värdefull komponent/del i en komplex produkt, när jag slänger dem alltså.

Jag vill tacka Jesper för ett äventyr. Jag har lärt mig mycket mycket om ‘gumption’ (Zen and the art of motorcycle maintenance) och om att reparera. Om att lösa problem. Om att. Jag har haft kul, jobbigt, spännande, tråkigt, skönt, oskönt. Hela ‘spreaden’. Kommer att ha resan med mig i resten av livet, på något och flera sätt.

Journeyman havererade lite komponent för komponent under en tid men har sedan nyåret ungefär bara blivit bättre och helare. På god väg att nå sitt livs form hoppas vi alla, att J. har flyt med de reparationsarbeten och kompletteringar som ska jobbas med under den kommande månaden, tills nästa besättning dyker upp för karneval, och sedan vidare seglats. Med Journeyman. Wherever I styr my kosa, that’s Jespers home. For now. Wish him luck! Join him! Keep following his blog!

This blog will end here, I think. Maybe a book/artefact to remind me after the bits have died, as I said in a post a few weeks ago. But probably no more updates here, since I leave the action now, head for the airport in one hour, to fly home.

If I continue to write and shoot pictures (surely hope to!) they will appear under a new url. To be announced on http://blog.nou.com

Cheers, and thanks everyone that contributed to ‘stats’ by viewing and/or reading, and/or commenting. Without you, I wouldn’t have had the persistance. May the surdeg be with you!

/peter

Update: de gamla lurarna inte slängda än, men sedan en halvtimme (detta skrivs 2 februari ca 12.45) har jag nya, likadana. Modellen var det inget fel på, och de dog på ‘rätt’ sätt, eller hur? Så jag ger tillverkaren en ny chans! Stereo igen för första gången sedan tidigt i december… :-)