Kulturbäraren – surdegens resa över under runt ekvatorn, dokumenterat av Peter Nõu, som är ‘paying crew’ på Journeyman från slutet av november 2011 till slutet av januari 2012. Så är/var det planerat. Vi får se (About uppdateras 2012-01-01) var vi hamnar på ‘adventure sailing’ som kapten Jesper marknadsför.

Besättningskollega Martin H. sade före avfärd att vi borde skriva om hur resan påverkar surdegen och hur surdegen påverkas av resan. Jag hade i ett svagt ögonblick, augusti 2011, meddelat att jag skulle försöka bidraga till förplägnad ombord genom att baka bröd på och av den surdeg som jag skulle ta med hemifrån, den som levt sedan 2002 när jag flyttade in i mitt hem, och varit bas för så gott som all brödkonsumtion i det Nõuska hushållet sedan dess. Baka Lenin (Riddarbageriets bröd) ombord, gott surt hållbart. Bloggen ‘surdegsresan’ skulle komma att ha suren som ‘meta-tema’ men mest handla om hur de ombordvarande förändras av de kulturer och temperaturer som vi reser igenom och besöker. Liksom om hur suren själv överlever. (Det gör den inte. Startar om och om och om från den torkade basen… – läs mer på själva bloggen.)

Om jag hinner före avfärd (nej, jag hann inte…) planerar jag att läsa på och skriva lite om hur surdegar interagerar med den miljö de lever i. Ni vet, San Franciscos unika ‘sourdough bread’ går bara att baka precis där eftersom surdegskulturen inte överlever någon annan stans. Vilken är vetenskapen bakom detta påstående? Är det sant?

Framför allt kommer jag alltså att skriva om annat än den j-la surdegen. Om min yttre och inre resa med mina seglingskamrater, men utan min familj. Vad händer? Är jag så sjösjuk att jag inte fattar pennan en enda gång? Kommer jag apatisk ligga och lyssna på dåliga ljudböcker, eller kommer det vara så himla annorlunda att jag mållös inte får ur mig ett enda ord av den anledningen?

Den som är (vilket ni alla är!) intresserad av båten, rutten, seglingen, följer med fördel resan på journeymans egen blog; jag kommer inte försöka vara komplett ur det perspektivet på något sätt. Kanske pekar jag till jorneyman-blog emellanåt för att här ska bli one-stop-shop för mina närmaste, kanske inte.

Emellanåt skriver jag om annat än seglingen, äventyret, surdegen. Då blir det på blog.nou.com – den där andra mer långlivade spretiga saken. Oftast pingar jag facebook och twitter när jag publicerar, på gott och ont.