Ombord på Journeyman förde vi sensorer som rapporterar data om hur havet mår där vi passerar. de förs genom projektet OceanSearchs regi, och Oceansearch har som ‘tagline’ är Stories and sensors. Stories. Stories.

Jag har ett par stories om och kring klimatdatamätningarna som jag ännu inte skrivit ned. Kanske får de ta plats i den kommande boken, som ‘original content’, eller så skriver jag ned dem här. Vi vår se.

Men nu är jag hemma och har väl andra stories att berätta, om den värld jag nu är och lever i. Tror jag. Stories är viktiga. De är allt. Detta återupptäckte jag genom mitt lilla skrivande här på surdegsresa-bloggen under de två månader som senast gick. Det är min ambition att fortsätta skriva, att fortsätta berätta, för det är viktigt att berätta. Berättandet är fundamentalt. Jag talade med kollegan och skribenten Janne om detta i morse till frukost. Sedan…

som av en händelse har vi på scen idag, på Vinnovas konferens här på Djurönäset, en socialantropolog som hjälper oss att hitta de berättelser som ska hjälpa oss att förstå vilka vi är och förklara för er andra varför vi finns. Hm. Lite flummigt, än så länge, men inspirerande, och inte tu tal om att berättelser är viktiga för allt och alla.

Jag får anledning att fortsätta skriva. Kanske inte här. Kanske rent av direkt på Vinnovas hemsida (som föreläsaren precis föreslår), berättelser som legitimerar, förklarar, ger kött och blod till vilka vi är, vad vi gör, vilken vår uppgift är, hur vi gör skillnad.

Stories and sensors är mer av en vision än en verklighet i Oceansearch än så länge. Men visionen är uttalad, och det är en start. En bra start. Berättelser skapar engagemang och utan engagemang händer ingenting. Det är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att fler ska engagera sig i hur haven mår, hur de påverkar våra klimatmodeller. etc. Idag uttalar Vinnova, åtminstone på insidan, sig för stories. Vi ska grupparbeta om vilka dessa är. Jag har ett par att bidraga med. Var de nedtecknas och hur min organisation väljer att använda dem återstår att se. Stories är viktiga för innovation, för värdeskapane i Sverige, för att både legitimera oss, och för att föra själva ‘innovationssystemarbetet’ framåt i sak.Tror jag.

Funderar vidare – medan vi grupparbetar här på Djurönäset, en underbart vacker vintermorgon i januari 2012.